seriously! seriously! seriously! seriously! seriously! seriously!
Jag säger precis som i Greys Anatomy idag: seriously?!
Ja faktiskt, seriöst?
Vad är grejen? Egentligen, har ni tänkt på att tänka igenom allt ting? Kanske landa lite?
Nej förmodligen inte, lär känna, njuta, leva lite seriously!
Hellooooo,
Long time ago, fan måste ta tag i mitt bloggande.....
Aja typ inget vettigt att skriva idag förutom kanske lite om den så
kallade finansgrisen.
Vem är finansgrisen egentligen, vart befinner den sig? Är den snäll? Eller är det helt enkelt en vanlig gris som växte upp med en aktieportfölj i klöven istället för en biljett enkelresa till slakteriet?
För att svara på era frågor;
Finansgrisen är grisen som tar era pengar när ni minst annars det.
Finansgrisen finns överallt, så passa er för så fort ni hör ett OINK så är han där och rotar efter era kontanter.
Finansgrisen är lömsk, men och med eftersom han är en gris så kan han ju framstå som snäll men när man inte anar så förvandlas han till ett svin.
Finansgrisen föddes med en aktieportfölj i ena klöven och en supermassdestructionplan i andra.
Men å andra sidan så har vi ju skickat han till slaktarn för så vad säger att vi inte kan göra det den här gången?
FAAAAAN nu leder ryssarna med två ett.
Irina på jobbet jublar säkert hemma i soffan, med tanke på att hon är ryss.
Aja nu kan jag ju rent utsagt säga att vi är odentligt r¤vkn¤llde.
Nytt kallt krig på g efter denna match kanske?
Struntsamma, kanske är lite lätt att säga men det jag tänkte koncentrera mig på är väl mig själv och inte en obetydlig fotbollsmatch med förlust som vi ändå kommer ta igen i nästa VM/EM/KVAL m.m
Visst är det inte så att jag inte tycker om fotboll, men dte är ett sånt jävla tjat omkring det, även fast alla tror det så är det ju faktiskt INTE ett spel om liv och död.
Även om många tycks tro det.
Och vad det gäller kallt krig så drar vi ju igång ett snart i alla fall dock inte mot just Ryssland men mot oss själv, då våra politiker som VI har röstat fram för att göra VÅRAN röst hörd ens kommer på att säga ja till en sån korkade och personlighets kränkande lag.
Det är väl ta mig fan själv klart att ingen vill ha varken sin mejl eller telefon samtal av lyssnade resp. lästa.
Det är ju nästan ett absurdare försla än när Linda Rosing bestämde sig för att bli porrskådis, vilket man faktiskt kan jämn föra det nya FRA förslaget med ETT PERSONLIGT UTVIK.
Om man kan lägga fram grunder eller skäl till att lyssna av någons telefon eller läsa dess mejl för att man misstänker att de skulle göra någon nån skada, då kan det vara ok att göra detta men fan inte mot normala, vanliga människor.
Jag vill definitivt inte att någon ska höra vad jag säger till John, eller vad han säger till mig även om det kan vara om de mest tråka saker våra gräl handlar om typ disk, bädda sängen, handla och kattbajs.
Så känner jag ändå själv att jag ska vilja kunna säga att jag (när jag är förbannad) säga att jag kanske vill bränna ner ett hus eller slå ihjäl någon (dock utan att faktiskt agera i någon sådan handling).
Utan att bli helt paranoid.
Jag kan bara dra hela det här FRA förslaget över en kant och säga, hoppas nu att sjukhus strejken går över och att regeringen har pengar att lägga på vården med tanke på att varenda jäkla svensk kommer inom ett år drabbas av den psykiska sjukdomen PARANOIA
Från och med nu tycker jag vi kör på direkt demokrati, för LEVE HANDUPPRÄCKNINGEN!
Idag är det inte Hannah som skriver. Det är hennes bättre hälft; John.
Eftersom Hannah är för lat för att skriva varje dag, trots påtryckningar, har jag tagit saken i egna händer med förhoppningen att roa Hannahs hav av törstande läsare i några minuter.
Nå, vad har jag att berätta för er? Nu sitter ni säkert och tänker för er själva: "Åh yeeeees, nu kommer massa snaskigt skvaller om spektakel som Hannah ställer till med som vi inte har fått höra om" Men ICKE!
Jag dedikerar detta bloginlägg till den ickeexisterande planen för dagen D.
Det är nämligen så att när man skall gifta sig (vilket vi skall göra) så måste man planera ett bröllop. Låt oss reflektera lite över detta fenomen som man ser hela tiden i åtaliga tidningar och TV-program, bröllopsplaneringen.
Bröllopsplanering är en ganska konstig uppgift att stå inför. Som kille har man inte sådär jättemycket att gå på. Den input man faktiskt har är något i den här stilen:
- Det kostar så in i H-VETE!!! (källa: typ alla man berättat för att vi ämnar knyta den heliga knopen)
- Planeringen är en sermoni i sig, bör helst ta ca. 1 års heltidsarbete och skall innehålla åtminstone 4 personliga kriser för alla inblandade samt under denna tid måste man också visa att man vill gifta sig tillräckligt mycket så att man är värd det.
- Att gifta sig är det största som händer i en människas liv, detta rättfärdigar gränslöst knäppa beteenden. Speciellt för tjejer (-dom har ju ändå drömt om den här dagen hela sitt liv)
- Vartenda beslut kring brölloppet som tas skall vara ungefär lika betydelsefullt som att uppfinna hjulet (exv. det handlar inte om att välja en servett som ser snygg ut och funkar, det handlar om att välja en servett som förändrar alla gästers liv, och att torka sig i mungipan med den skall vara en upplevelse närmast liknande nirvana) Och denna kvalitetsgrad skall uppfyllas för alla komponenter som utgör dagen D.
- Det finns massa konstiga regler som t.ex. att man inte får se brudklänningen innan, det skall trampas på glas (om man är judisk tror jag, så det kanske slipper iofs), och man skall kunna diverse danser för att inte framstå som en bonde-söker-fru-reject på efterfesten.
Jag skulle kunna fortsätta tills Britney Spears kommer till klimakteriet, men jag tror att ni känner igen den hysteri jag pratar om. Kom då också ihåg att vi inte har 400 religösa regler att följa till höger och vänster (puh!).
Nu kanske ni frågar er: "Varför ska du göra det här då om det är så jobbigt, jävla neggo-peggo" eller åtminstone "jaha, kom till poängen, dräng-huve".
Poängen är att jag har ingen aning hur man gör. Jag vet inte vilken sorts dukar jag vill ha, men det kommer lösa sig. Det kommer vara hårt jobb för att få allt att lira och det kommer kosta mycket pengar.
MEN
Jävlar i helvette vad det kommer vara värt det när jag får se Hannah gå mot mig, dressed to become mrs John S. Att få säga "-ja det gör jag" så att varenda jävel hör det (och höra Hannah säga det)! Samt sist men inte minst, runda av det hela bakom lyckta dörrar..
Det kommer vara ett spännande år, men en minst sagt spännande avslutning.
Över och ut.
John
Det är inte ett okänt faktum att tjejer gillar att shoppa, ibland känns det faktiskt som att vi var födda till det (jag vet att det låter väldigt antifeministiskt!)
Men det som väl är själva grejen med att shoppa dte är att bli bra behandlad typ att när man väl frågar om hjälp vid val av kläder eller för att kunna hit kläder då vill vi gärna ha en snäll expedit som säger att vi ser snygga ut eller att vi har bra smak det är ju de som ger ens plagg det lilla extra att man FAKTISKT SER SNYGG UT I DET!!
Och dte är även ett allmänt känt faktum att just eftersom tjejer har svårt att säga till främmande tjejer att de är snygga så känns det ju bara ännu bättre att en tjej i ens älsklings butik säger till en att man är snygg.
Och jag vet dom är säljare och det är deras jobb att "sälja" plagget till en men fortfarande så uppskattar man bra service.
Jag har tex varit med om många gånger så jag blivit jätte bra behandlad typ i Sturegallerian i Ellebutiken jobbar det världens gulligaste tjej som informerade mig om allt i affären och i stället för att hitta ett plagg till mig så snackade vid mode.
Samma hände när jag var på Topshop där jag egentligen från början bara ville hitta en kjol men slutade med skratt moddesnack och en helhytt full med kläder (jag köpte dock inget)men jag gick därifrån och nöjd och glad att jag träffat en sån jättesöt och rar expedit.
Jag anser själv att som säljare att vad man än jobbar med så ska man vara trevlig och tillmötesgående jämemot kunden. Visst man måste ju få ha en åsikt men man kanske inte ska gå på som värsta pmskärringen.
Varför skriver jag allt detta?
Jo för att idag när jag var på lunchen hände en jävligt märklig grej.
Jag hade nyss käkat lunch på April i Gallerian (för övrigt halv B mat för dyrt, jag trodde att maten skulle vara klar innan man serverade den men tydligen inte...) och bestämde mig för att kolla in MQ:s slutrearush och kolla in om man kunde fynda nåt (och eftersom jag som är en sådan zombie ibland vad det gäller kjoltrender, skulle gärna vilja ha en sån där shysst collagekjol med hängslen) shysst som satt snyggt och som man Faktiskt kunde använda även denna säsong men kanske som mer casual.
Väl in på MQ hittar jag det jag letat efter en grå Collage kjol med hängsel tyvärr i medium men va fan tänkte jag jag får väl be min snälla farmor sy in den lite (vilket hon är en pärla på).
Men när jag väl vänder på kjolen ser jag att hängsel knapparna (fyra st) har trillat av så jag frågar en ung tjej där inne om hon kanske har kvar knapparna så kan farmor sy på dem med.
Hon hänvisar mig i sin tur till provrummet (dit jag ändå skulle eftersom jag hade andra plagg att prova) eftersom knapparna kan ha fallit av där så kanske de finns där så jag traskar iväg till provrummet nöjd över mitt lite lätt demolerade kap.
Väl inne i provrummet träffar jag en ung kille som jobbar där och jag förklarar grejen med kjolen, han säger att han ska leta efter knapparna och se om han kan sy på dem ( vilket jag säger att han inte behöver eftersom jag kan göra det själv och skulle han inte hitta knapparna så gör det inget heller men han envisas om att leta efter dem).
Jag hoppar in i provrummet och provar kläderna och känner mig riktigt nöjd med hur bra kjolen ser ut på mig fast den inte har några knappar och är lite för stor.
När jag väl kommer ut från provrummet så har han letat lite efter knappar men bara hittat två vilket jag säger att det inte gör något, men då börjar fajten.
Han tycker visst att man ska ha alla fyra och att kjolen är jätte snygg och att dte skulle se knäppt ut om man inte hade alla fyra knappar, men att kjolen är gör snygg och att aaaaaaaaaalla hans tjej kompisar har såna.
Jaha säger jag och frågar om det inte finns nåt annat MQ som råkar ha den här kjolen fast hel och i small, han tittar på mig och säger ja det kan jag väl kolla men sa du small?!
Jag: ÖHH, jaa medium är lite stort men det funkar
Han: (tittar ner i datorn) Ja Stinsen är den ända som har kvar...
Jag: Men Stinsen är ju väldigt långt bort..
Han: Ja men dom är de ända som ha den i grå hel och i small (synar mig från topp till tå) , och vi har ingen annan till för om de fanns i Large då hade jag kunnat ha sönder den kjolen och gett dig knapparna
Jag: Okej (tänker: Det är väl ändå lite onödigt!?) Annars kan jag ju köpa ett par andra tygknappar i en butik eller nåt..
Han: Nej det kan du inte, det skulle ju se hemskt ut..
Jag: (tystnad)
Han: Asså den är ju så snygg och Nej usch kan inte tänka mig den med andra knappar det går bara inte (ganska dryg betoning).
Jag: ÖhhH???!
Han: Nej tyvärr ska du göra det med kjolen så kan jag INTE sälja den till dig, köp ett glas rödvin med dina vänner i stället gumman...
Jag: Que?!
Chockad och väldigt paff går jag ut i från provrummet utan kjolen.....
Vad hände egentligen, var jag för ful för kjolen, var jag för tjock eller var jag en hemsk kjoltorterare....
Detta hade ju inte varit så förvånande om de hade kommit från en tjej men från en kille?!
Ser jag verkligen ut som en ond kjoltorterare?????
Det finns alltid många bra saker med par t.ex man älskar, tröstar, kramar, stöttar varandra och i början av en relation är alla alltid så där ÄCKLIGT kära och man kan knappt slita sig ifrån varandra.
Man har inga problem i världen allt går i rååååsa och man är jätte lycklig hela tiden det känns ungefär som man har doserat sig med 20 lyckopiller om dagen.
Min teori är att efter ungefär 3-4 månader börjar man störa sig lite på varandra eller att man bara över går från att vara i den här råååsadimman till att bara vara ett "vanligt" par.
Det är då "par problemen" uppstår.
Det kan börja med att ´bara vara enkla grejer så som att man kanske tjafsar lite lätt om disken (fästmannen a.k.a John och jag brukar göra det lite så där fram och tillbaka , det är nog kanske jag mest som tjatar) eller att man upptäcker att ens kille tycker om sin katt ( som har varit mer död än levande i si så där 3 år!!) mer än vad han tycker om sig själv.
Eller att toalett pappret är slut (och ingen har köpt nytt) när man väl sitter där och klämmer som mest.....
Hur som helst är dessa problem oundvikliga kanske inte den med katten, den enda lösning där är väl kanske att lägag benen på ryggen och springa innan man kommer på sig själv i förd catsdräkt mjaoandes äta mat från golvet?!.
Men annars så är det bara spela med och vara lycklig för vem bråkar inte med sin partner, det är nästan bra att tjafsa lite då och då.
Eller hur?!
Men nu lämmnar vi allt detta åt sidan ett litet tag för jag ska nämligen berätta om ett helt annat par problem.
Det är så att när John brukar hämta mig från jobbet så har vi alltid en lite (konstig) disskussion i bilen om vad som hänt på jobbet och vad man har gjort.
John brukar alltid berätta lite om vad han och killarna på företaget snackar om på lunchen, vilket brukar vara (tro mig) riktigt roligt att lyssna på.
I alla fall så hade han gått och funderat på om de andra killarna liksom han brukade få tjej hårstrån (hårstrån som har fallit av mitt huvud i sängen när jag ligger och sover, ni vet ju hur det blir när man plattar håret för ofta, de hårstråna faller som snöflingor på en och snart är man skallig!!) gömda på vissa ställen som han sedan hittade när han dushade?!
Han kände liksom att han var tvungen att fråga om alla hade ett sådant här "par problem" (nu är ju inte alls det hans fel att dessa hårstrån brukar söka sig till honom utan mitt fel eftersom det är mitt huvud de kommer ifrån från början) men när frågar man sin kollegor om detta?
Jo vid lunchen då var det ju en sån där avslappnad stämmning så de skulle nog var det bästa tillfället att fråga och när han berättar detta för mig ( vid detta har jag ont i magen av skratt) så säger han och vad tror du dom gjorde, de tittade på mig som jag var dum i huvet...
Sedan säger han och det är inte förens nu när jag sitter brevid dig som jag fattar hur dumt det måste ha låtit.
Nej jag förstår det svarar jag.
Ja han kan verkligen lätt upp min dag den där mannen, trots mina dumma hårstrån som "antastar" honom.
Eftersom jag har en fästman hemma som har en ganska barnslig humor som innehåller mkt sex, kiss, bajs skämt hemma så blir ju jag självklart bombaderad av detta varje dag vilket gjort att jag har tagit efter detta ganska rejält.
När det väl kommer en svada av konstig grejen ur munnen på honom eller mig så kallas det för att ordbajsa, vilket min käre fästman brukar göra lite då och då (det längsta ordbajseriet var när vi bilade ner till Kroatien, det började när vi kom ut ur Slovenien och slutade när vi var framme, med andra ord i 2 1/2 h).
Igår var det dock min tur, eftersom jag hade jobbat så hårt (festat lite, men bara lite) så kände jag hur allt började i magen och jag kände mig ur och helt PLÖTSLIGT kom det upp som en kaskad av konstigheter i käften, och det värsta var att jag kunde inte sluta.
Vi stod på VI på Lidingö i fruktavdelningen och jag slängde ut mig det ena och det andra konstigheterna efter varandra.
Och till saken hör att eftersom när man har en sådan humor som min kära fästman har så är dte inte konstigt att man har alla Simpson , Family guy och South Park hemma.
En av dessa avsnitt jag min mest var det som handlade om olika plastik operationer och heter "Mrs Garrisons fancy new vagina".
Detta avsnitt går ut på att Mr (mrs) Garrison opererar om sig till kvinna och sedan ger "The Leftovers" till plastikkirugen som han använder för att göra om Kyle till en Lång, mörk basketspelare ( Kyle har börjat i ett nytt basketlag och blir utmobbad för att vara kort och vit) allt detta leder till att Kyles pappa blir skogstokig och gör för att skälla ut plastikkirurgen, vilket inte går så bra utan resulterar i att Kyles pappa blir opererad till det han alltid viljat vara en DELFIN!
Jag minns just detta avsnitt så bra eftersom jag tyckte att det var så hysteriskt kul, vem vill egentligen bli en delfin visst dte är fina varelser men vi är inte alls lika på något sätt förutom då att vi båda är dägg djur i övrigt är vi ganska olika.
Men idag fick jag motsatsen bevisad för mig, fästmannen skickade ett mejl till mig där han skrev:
Hej älskling,
Jag ville bara tala om för dig att jag äntligen har hittat en grupp som jag vill tillhöra.
Det skulle betyda jättemycket för mig om du också kunde tänka dig att gå med..
Jag tror inte jag ahr skrattat så här mkt på evigheter, och det värsta är att dessa människor är ju seriösa, man kan ju börja undra antingen har de sett för mkt på south park eller så har de drabbas av animal planet sjuka.
Vad blir det härnäst?
Aftonbladet:
Linda rosing avslöjar gråtandes,
Jag har alltid viljat vara en MANBEARPIG!
Vi alla har ju saker som får en att bli extra glad inombords,
kanske att någon ger en blomma till en eller kanske att man hittar en parkeringsplats på en lördag mitt inne i stan nära den galleri man ska till Och att man inte blir lappad för att vara felparkerad, ( vet att min kille uppskattar det).
Men så finns det dom sakerna som ger en ett rått skratt inombords, ni vet det skrattet som säger du är så mkt bättre än alla andra och är lité råare än det första skrattet.
Just de tänkte jag skriva om idag.
Igår hände nämligen tre roliga saker inomloppet att jag gick ut ifrån jobbet till att jag gick och la mig.
När jag kom ut från jobbet igår (jobbar på kungsgatan emellan Rigoletto och Regeringsgatan) reagerade jag först på att det var ganska mycket människor runt omkring mig mer än vad det brukar vara och när jag vände på huvudet fick jag se att den nya klubben Ambassaduer hade rullat ut en matta och folk stod och trängdes för att få uppmärksamhet av de två små tjejerna som sprang runt och prickade av människor på sina listor.
Inget märkvärdigt tänkte jag (eftersom det idag är löne helg så vill väl folk göra av med det sista på den gamla lönen innan de får en ny), men när jag började gå ner för kungsgatan ner mot stureplan, slog det mig att hela rigoletto hade rullat ut röda mattan, de stod ljus tända och de obligatoriska röda repen stod framme. Sedan kom jag på att den nya Tim Burton filmen Sweeny Todd hade premiär i dag.
Men det som gjorde mig mest häpen var inte att jag hade missat allt det här i min instängda lilla kontorsvärld, utan att det faktiskt stod lite människor (några tanter och några lanttjejer) som frös och huttrade dock med förväntansfulla leenden.
Jag förstod inte riktigt varför de stod där så jag gick fram och frågade.
Jag- Hej, Varför står ni här?
Ung tjej- Jo Sweeny todd har premiär ikväll
Jag- Jaha, (funderar lite) Ska ni gå på den? har ni biljetter?!
Ung tjej 2- Ehh.. Nej... (TOTAL TYSTNAD)
Jag log mot tjejerna och kände det hånfulla skrattet bubbla inom mig som likt en skogstokig djävul på speed.
Vad stod de egentligen och väntade på att få se Ebba von Sydow eller kanske bara kanske få en glimt liten glimt/nick av Pär Nuder?!!!
Jag fortsatte min väg ner i mot Stureplan, och vid korsningen över mot svampen så inser jag att det lyser väldigt mkt och när jag tittar upp på huset brevid Spy Bar får jag syn på den mest obsurda och fullate fasad belysning någonsin, typ lysrörslampor som skiftar i pride flaggans färger.
Så det är vad de har hållt på med att sätta upp i flera månader, stackare inte visste de stackars ljusteknikerna att de skulle bidra till ett misslyckat försök till att göra Stureplan till Piccadilly/ Times Square.
Den tredje evilaughter inside incidenten, skedde inte förens lite senare på kvällen då mannen i lägenheten bestämde sig för att köra en suprise och beställde en guldig bikini till mig med ett par matchande guldiga skor till sommaren.
Han har nu lyckats att inte bara förvandla mig till ett BRAT utan ÄVEN till en Dolce Gabbana ryss.
Allt som allt, dagen var fylld med många skratt inombords och glad men dock trött gick jag och la mig lite mer cynisk och lite guldigare.
Tjaba tjena hallåå.....
Ny blogg..
Mest bara uppsatt för att skriva ner tankar och få lite back ground info till min
bok jag snart ska börja skriva, vad den ska handla om kommer jag nog inte skriva här
men håll ut kik efter frågor om olika saker tillhörande info för boken.
Den som ger bäst info kommer få med sitt namn i tacktalet.....
Nu får vi ju se om dte går så långt, men medans tänkte jag skriva här vid sidan brevid
och skriva om min framsetg med boken.
Just nu sitter jag och degar på jobbet som vanligt, utan för mig har jag
utsikt över hela kungsgatan och lite längre bort på vägen regeringsgatan
tornar NK upp sig vilken nu har en SKITbra REA på skor.
Hittade ett par dyrgripar i lördags.....
Väldigt futuristiska guldiga och fina, visst de kostade men man måste ju
belöna sig själv nu efter år av jobbsökande då man äntligen har fått ett "fast" jobb.
Så det tycker jag de verkligan var värda och numera har jag 25 par skor... känns som en fattigare kopia av allas våra New York tjej Carrie Bradshaw.
Helgen var bra ute och firade min kompis Fredriks 20 års dag började med en god middag
på Oxid efter det följde dessvärre några missöden, tills vi hamnade på Viper Room vilket är världens skämt men efter ha vandrat om kring i storm och nyinköpta skor så fanns det inte så mkt att välja på.
Men efter ett par shot (som i princip bara bestod av lakritssaft) så svängde vi våra lurviga till de bästa hitsen från 2005 till vi började bli trötta hoppade in i en taxi och åkte hem för lite vin och lite kärleksskvaller.
Fredrik uppdaterade mig på hur hans lovelife med sin nya kilel var och jag uppdaterade honom på min förlovning.
En bra kväll helt enkelt som började ok sedan söh och slutade med skratt.
Nog om detta, mer info om boken och mit liv kommer sedan
Happy reading.
