1+1=1

Idag är det inte Hannah som skriver. Det är hennes bättre hälft; John.

Eftersom Hannah är för lat för att skriva varje dag, trots påtryckningar, har jag tagit saken i egna händer med förhoppningen att roa Hannahs hav av törstande läsare i några minuter.

Nå, vad har jag att berätta för er? Nu sitter ni säkert och tänker för er själva: "Åh yeeeees, nu kommer massa snaskigt skvaller om spektakel som Hannah ställer till med som vi inte har fått höra om" Men ICKE!
Jag dedikerar detta bloginlägg till den ickeexisterande planen för dagen D.

Det är nämligen så att när man skall gifta sig (vilket vi skall göra) så måste man planera ett bröllop. Låt oss reflektera lite över detta fenomen som man ser hela tiden i åtaliga tidningar och TV-program, bröllopsplaneringen.

Bröllopsplanering är en ganska konstig uppgift att stå inför. Som kille har man inte sådär jättemycket att gå på. Den input man faktiskt har är något i den här stilen:

- Det kostar så in i H-VETE!!! (källa: typ alla man berättat för att vi ämnar knyta den heliga knopen)

- Planeringen är en sermoni i sig, bör helst ta ca. 1 års heltidsarbete och skall innehålla åtminstone 4 personliga kriser för alla inblandade samt under denna tid måste man också visa att man vill gifta sig tillräckligt mycket så att man är värd det.

- Att gifta sig är det största som händer i en människas liv, detta rättfärdigar gränslöst knäppa beteenden. Speciellt för tjejer (-dom har ju ändå drömt om den här dagen hela sitt liv)

- Vartenda beslut kring brölloppet som tas skall vara ungefär lika betydelsefullt som att uppfinna hjulet (exv. det handlar inte om att välja en servett som ser snygg ut och funkar, det handlar om att välja en servett som förändrar alla gästers liv, och att torka sig i mungipan med den skall vara en upplevelse närmast liknande nirvana) Och denna kvalitetsgrad skall uppfyllas för alla komponenter som utgör dagen D.

- Det finns massa konstiga regler som t.ex. att man inte får se brudklänningen innan, det skall trampas på glas (om man är judisk tror jag, så det kanske slipper iofs), och man skall kunna diverse danser för att inte framstå som en bonde-söker-fru-reject på efterfesten.

Jag skulle kunna fortsätta tills Britney Spears kommer till klimakteriet, men jag tror att ni känner igen den hysteri jag pratar om. Kom då också ihåg att vi inte har 400 religösa regler att följa till höger och vänster (puh!).

Nu kanske ni frågar er: "Varför ska du göra det här då om det är så jobbigt, jävla neggo-peggo" eller åtminstone "jaha, kom till poängen, dräng-huve".

Poängen är att jag har ingen aning hur man gör. Jag vet inte vilken sorts dukar jag vill ha, men det kommer lösa sig. Det kommer vara hårt jobb för att få allt att lira och det kommer kosta mycket pengar.

MEN

Jävlar i helvette vad det kommer vara värt det när jag får se Hannah gå mot mig, dressed to become mrs John S. Att få säga "-ja det gör jag" så att varenda jävel hör det (och höra Hannah säga det)! Samt sist men inte minst, runda av det hela bakom lyckta dörrar..

Det kommer vara ett spännande år, men en minst sagt spännande avslutning.

Över och ut.
John

Godamn Säljare!!!!!!

Det är inte ett okänt faktum att tjejer gillar att shoppa, ibland känns det faktiskt som att vi var födda till det (jag vet att det låter väldigt antifeministiskt!)
Men det som väl är själva grejen med att shoppa dte är att bli bra behandlad typ att när man väl frågar om hjälp vid val av kläder eller för att kunna hit kläder då vill vi gärna ha en snäll expedit som säger att vi ser snygga ut eller att vi har bra smak det är ju de som ger ens plagg det lilla extra att man FAKTISKT SER SNYGG UT I DET!!
Och dte är även ett allmänt känt faktum att just eftersom tjejer har svårt att säga till främmande tjejer att de är snygga så känns det ju bara ännu bättre att en tjej i ens älsklings butik säger till en att man är snygg.

Och jag vet dom är säljare och det är deras jobb att "sälja" plagget till en men fortfarande så uppskattar man bra service.

Jag har tex varit med om många gånger så jag blivit jätte bra behandlad typ i Sturegallerian i Ellebutiken jobbar det världens gulligaste tjej som informerade mig om allt i affären och i stället för att hitta ett plagg till mig så snackade vid mode.

Samma hände när jag var på Topshop där jag egentligen från början bara ville hitta en kjol men slutade med skratt moddesnack och en helhytt full med kläder (jag köpte dock inget)men jag gick därifrån och nöjd och glad att jag träffat en sån jättesöt och rar expedit.

Jag anser själv att som säljare att vad man än jobbar med så ska man vara trevlig och tillmötesgående jämemot kunden. Visst man måste ju få ha en åsikt men man kanske inte ska gå på som värsta pmskärringen.

Varför skriver jag allt detta?

Jo för att idag när jag var på lunchen hände en jävligt märklig grej.
Jag hade nyss käkat lunch på April i Gallerian (för övrigt halv B mat för dyrt, jag trodde att maten skulle vara klar innan man serverade den men tydligen inte...) och bestämde mig för att kolla in MQ:s slutrearush och kolla in om man kunde fynda nåt (och eftersom jag som är en sådan zombie ibland vad det gäller kjoltrender, skulle gärna vilja ha en sån där shysst collagekjol med hängslen) shysst som satt snyggt och som man Faktiskt kunde använda även denna säsong men kanske som mer casual.
Väl in på MQ hittar jag det jag letat efter en grå Collage kjol med hängsel tyvärr i medium men va fan tänkte jag jag får väl be min snälla farmor sy in den lite (vilket hon är en pärla på).
Men när jag väl vänder på kjolen ser jag att hängsel knapparna (fyra st) har trillat av så jag frågar en ung tjej där inne om hon kanske har kvar knapparna så kan farmor sy på dem med.
Hon hänvisar mig i sin tur till provrummet (dit jag ändå skulle eftersom jag hade andra plagg att prova) eftersom knapparna kan ha fallit av där så kanske de finns där så jag traskar iväg till provrummet nöjd över mitt lite lätt demolerade kap.
Väl inne i provrummet träffar jag en ung kille som jobbar där och jag förklarar grejen med kjolen, han säger att han ska leta efter knapparna och se om han kan sy på dem ( vilket jag säger att han inte behöver eftersom jag kan göra det själv och skulle han inte hitta knapparna så gör det inget heller men han envisas om att leta efter dem).
Jag hoppar in i provrummet och provar kläderna och känner mig riktigt nöjd med hur bra kjolen ser ut på mig fast den inte har några knappar och är lite för stor.

När jag väl kommer ut från provrummet så har han letat lite efter knappar men bara hittat två vilket jag säger att det inte gör något, men då börjar fajten.
Han tycker visst att man ska ha alla fyra och att kjolen är jätte snygg och att dte skulle se knäppt ut om man inte hade alla fyra knappar, men att kjolen är gör snygg och att aaaaaaaaaalla hans tjej kompisar har såna.
Jaha säger jag och frågar om det inte finns nåt annat MQ som råkar ha den här kjolen fast hel och i small, han tittar på mig och säger ja det kan jag väl kolla men sa du small?!

Jag: ÖHH, jaa medium är lite stort men det funkar
Han: (tittar ner i datorn) Ja Stinsen är den ända som har kvar...
Jag: Men Stinsen är ju väldigt långt bort..
Han: Ja men dom är de ända som ha den i grå hel och i small (synar mig från topp till tå) , och vi har ingen annan till för om de fanns i Large då hade jag kunnat ha sönder den kjolen och gett dig knapparna
Jag: Okej (tänker: Det är väl ändå lite onödigt!?) Annars kan jag ju köpa ett par andra tygknappar i en butik eller nåt..
Han: Nej det kan du inte, det skulle ju se hemskt ut..
Jag: (tystnad)
Han: Asså den är ju så snygg och Nej usch kan inte tänka mig den med andra knappar det går bara inte (ganska dryg betoning).
Jag: ÖhhH???!
Han: Nej tyvärr ska du göra det med kjolen så kan jag INTE sälja den till dig, köp ett glas rödvin med dina vänner i stället gumman...
Jag: Que?!

Chockad och väldigt paff går jag ut i från provrummet utan kjolen.....
Vad hände egentligen, var jag för ful för kjolen, var jag för tjock eller var jag en hemsk kjoltorterare....
Detta hade ju inte varit så förvånande om de hade kommit från en tjej men från en kille?!

Ser jag verkligen ut som en ond kjoltorterare?????