Det hände en underlig grej i Söndags när vi var ute på
en snabb fika hos J:s föräldrar för att hälsa på hans mormor och morfar
som var på besök från Åtvidaberg.
Eftersom J:s föräldrar alldeles nyligen firat 25:års bröllopsdag så hade J:s pappa H varit och köpt
en ring till J:s mamma AC.
Enligt beskrivningen lät det som en väldigt vacker ny vigsel ring, varpå vi började prata frieri och ringar.
H skrockar lite om att ens kvinna är värd de bästa, alla håller med.
Då häver J ut sig.
J- Ja, jag var ju snabb på att ringmärka min Hora!
Tystnaden är total.
Varpå alla brister ut i asgarv och J blir pionröd och ber om ursäkt 3000 gånger och J:s mormor stirrar på alla och förstår inte alls vad vi skrattar åt, låt mig nämna att hon har dålig hörsel vilket kanske var bra vid det här tillfället.
Ja så nu är man en ringmärkt hora i stället för blossande bride to be.
måndag 9 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar