Jag fattade det inte när P vände sig om på Heatrow på väg att nita mig med sin mulberry och skrek: "herregud, kvinna kan man smaska högre än dig?!"
Nu mina vänner förstår jag.
Jag var på väg hem från jobbet.
Jag stod och läste Slashs självbiografi för mig själv när tunnelbanan kom, jag steg på fortfarande läsande och slog mig ner.
Jag fiskade fram en god färsk röd ferrari bil ur min godispåse och fortsatte läsa.
Helt plötsligt out of fucking nowhere börjar ett hemskt sliskigt och segt ljud höras, som om någon hade stoppat fem kilo spaghetti i käften och bestämt sig för att börja tugga med öppen mun.
Jag tittar upp från min bok och framför mig sitter en äldre man och tuggar på ett äpple.
Jag har aldrig i mitt liv hört någon (jag vill bara tillägga att jag har jobbat som fritidsvikare för 7-åringar som tuggar med öppen mun) i hela mitt liv smaska mer än människan framför mig.
För en stund började jag tänka att det kanske var jag som hade börjat att smaska och att det här på något sätt var hans sjuka hämnd att ge igen för mitt smaskande?!
Men desto närmare vi kom till slutstationen så insåg jag att så var INTE fallet.
I början funderade jag på om jag skulle säga till honom, men jag nöjde mig med att ge honom en lite "upprörd-typ-du-har-totalt-sabbat-min-hemfärd blick", vilket inte hjälpte.
Det verkade som om att desto mer jag retade mig på hans vidriga smaskande ljud desto värre vart det och precis innan jag steg av så kom jag på mig själv att tänka "Om du inte slutar smaskar nu kommer jag krossa ditt huvud mot fönstret med min handflata".
Vilket leder mig till frågan: Är jag en hemsk människa för att jag tänkte så eller är jag en hemsk människa för att jag nu i 3 år har utsatt min stackars sambo för detta vidriga smaskande?
J, you are a motherfucking rock for putting out with my "smaskande".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar